© copyright 2010 M J Walther

Monstret inom mig

”Mae que catso fai”, skrek Giancarlo så högt hans lungor bar. Och ställde sig upp med båda armarna lyfta framför sig.

”Den jävla bögen drar skam över sin tröja!” sa han med armarna vilt gestikulerande mot tv-apparaten. Han vände sig om mot Dino med tumme mot pek och långfinger framför ansiktet. Upp och ned. En vardaglig gest som visade bestörtning och ilska på samma gång.

”Catso cornuto. Vilken jävla bög. Fan att man ska behöva se på skiten.” Giancarlo satte sig ned med ett brak på den vita plaststolen. Baren de satt i var som vanligt full av folk som såg på fotbollsmatchen mellan Juventus och Bologna. En liten lokal upplyst med lysrör. En skitig bardisk av rostfritt stål skar genom lokalen från den bakre väggen nästan hela vägen till utgången. Vitmålade väggar med några dåliga oljemålningar av okända konstnärer som avbildade det vackra landskapet som omgav deras stad. Borden och stolarna stod samlade runt lokalens nyaste och dyraste möbel. En stor, fin, platt tv. Röken låg tung i lokalen av dussintals tända cigarretter som många hade hängandes i mungipan.

Baren var fylld till bristningsgränsen av medelålders män och ett antal äldre farbröder som höll sig till ett av sidoborden. Ölglas och grappakupor låg huller om buller på borden. Volymen var hög och diskussionerna hätska. Inte en kvinna fanns i lokalen. Det skulle inte falla dem in att gå in i just den här baren. Det var en kvarterskrog i de lägre delarna av staden där arbetarna bodde. Arbetarna från fabrikerna som fanns i detta område. Här rådde ett starkt machotänkande. Kvinnan stannar hemma och sköter hushållet medan mannen arbetar på fabriken och betalar familjens utgifter. Efter arbetet var mannen fri. Fri på många sätt. Inte bara fri att sätta sig på grannbaren och göra av med resterande lönepengar på dricka. Det var även en osagd regel att mannen kunde ha en älskarinna. Så länge han skötte sina äktenskapliga plikter och lade mat på bordet.