Email this sample to a friend

©MJ Walther 2012



När grönt blir till rött.



”Hej Joar”. Blicken sökte, trevade, letade efter information. Är jag galen, är jag ledsen, mår jag dåligt, är jag i sinnesfulla bruk.

Jag är förvånad och har inte förväntat mig sällskap. Vill inte ha sällskap och en pinsam tystnad uppstår medan vi stirrar på varandra.

”Tjena Klaes”, Säger jag neutralt. Jag vet att mitt ansikte speglar ingenting. Jag känner att min mun är slapp och ögonen ihåliga. Jag orkar inte tänker jag innan jag säger. ”Vill du komma in?”



”Hur har du det?” Frågar han. ”Är du okej?” Han för handen med koppen till munnen och sörplar lite kaffe. Morgonljuset som sipprar in genom gardinerna sticker i ögonen och ger ljus till miljoner partiklar som seglar i luften. Ett litet kosmos flyter fram mellan oss. Det känns som vi även i verkliga livet är ett kosmos ifrån varandra. Vi sitter så nära vid köksbordet att om jag sträcker mig fram så kan jag nudda hans hand. Men avståndet kunde lika gärna ha varit … Jag skakar bort tankarna. Jävla flum tänker jag irriterat medan min hand förstör kosmoset mellan oss genom att vifta bort partiklarna.

”Jo det är bara bra”. Svarar jag en stund för sent för att orden ska verka sanna. Men Klaes vet att det inte är bra. Frågan är så jävla dum att han får skylla sig själv. ”Man tar en dag i taget helt enkelt”. Nu är det min tur att gömma mig bakom kaffekoppen och sörpla på den rykande tjäran.

”Lisa undrar om du vill komma hem till oss ikväll och äta middag”. Han ser på koppen när han talar. Vågar inte möta min blick. Jag tror han redan vet vad svaret ska bli. ”Hon ska göra den där goda Thaigrytan med grön kurry som du gillar. Med kyckling, och kokosmjölk. Den starka du vet.”

Previous Page Next Page Page 1 of 5